Åhhh...

...Vilken härlig avslutning på en härlig helg! Vi har haft kanonväder, lugnt och skönt, vacker omgivning och fin naturupplevelse. Och nu är vi hemma, har plockat ur vagnen det mesta. Och. Har ätit - surströmming! Wow, som jag har längtat! Men jag vill inte äta den inomhus - trots att det är jättegott så gillar jag inte att lukten finns kvar. Jag har näsa som en stövare... Mätt och belåten fortsätter jag med nödvändigt stök.


Nära naturen

Allra sista helgen i husvagnen... Vi står i Barsta, en vacker hamn i Höga Kusten. Lugnt och skönt, ingen genomfart här inte! På ena sidan husvagnen en smal landsväg, vi har utsikt över ett mjölkbord och mötesplatsskylt... På andra sidan en otroligt fin utsikt över hamnen och en liten del av Högbonden där Sveriges näst högsta fyr är belägen. Den är numera vandrarhem.

I går gick en räv förbi på vägen, i sakta mak. Här är det lätt att koppla av!






Panoramautsikt

Sista helgen för i år på favvocampingen... Vemod! Vi står på en plats med panoramautsikt, och njuter av vacker natur. Det känns så långt till nästa år och ny säsong! Nu har vi en helg kvar att använda vagnen innan den ska in för vintern. Om vädret är hyfsat så åker vi ut och njuter. Blir lite längre att åka till närmaste öppna camping, men det kan det vara värt!



Nu ska jag upprepa mig

Det tål verkligen att upprepas, det jag vill säga nu. I ett tidigare inlägg har du kanske läst om hur jag måste behandla för hudförändringar, aktinisk keratos, i ansiktet. Och att jag skulle bli kallad för behandling av förändringarna på kroppen. Nu har jag gjort de två behandlingarna, PDT-behandling kallas det. Där fanns fem fläckar att behandla, tre på ryggen, en på magen och en mitt fram på bröstet. Basalcellscancer. Behandlingen var inte trevlig, det gör ordentligt ont. Som tur är behandlas varje ställe bara åtta minuter, men det var långa minutrar... Ett dygn efteråt kändes jag av de behandlade ställena.
Vid första tillfället bad jag att läkaren skulle titta på ansiktet också, om det såg bra ut där. Och - då hittade hon fem nya förändringar där... Trots solskydd och skugga och eländig sommar. Så jag fick ännu ett ställe att belysa. I ansiktet var det värst - det gjorde hiskeligt ont att behandla där! Och som jag såg ut efteråt... En bonus blev, att det bara behövdes en gång, och att det har läkt ut fint. Så inga problem att det var gruppfotografering i går på jobbet!

Men, mina vänner, ännu en gång vill jag skicka ut en uppmaning att vara försiktiga! Det pris man får betala är det inte alls värt. Enligt läkarna på hudkliniken verkar solarierna vara på frammarsch igen. Trots all upplysning. "Det händer inte mig"-tanken är utbredd.

Jag hoppas det dröjer länge innan jag måste behandla igen, jag önskar jag slapp helt. Så här ser den behandlade tumören på bröstet ut nu efter fyra dagar. En sårskorpa som försvinner och som lämnar en annan nyans på huden som minne.


Önskan

Vad önskar du dig när du fyller år, frågade min livskamrat. Jag önskar bara att få vara med dig, svarar jag, inget mer. Har ju allt som jag vill ha i övrigt. 
Men, sa jag, vad önskar du dig själv när du fyller år?
Jo, sa han, det finns en sak jag vill ha...
- Ett kantarellställe!
Tänk att få se många många kantareller, och bara sätta sig och titta först... Njuta. Sedan plocka. Det vill jag ha!

Jaa - inte så lätt att tillgodose... Han fyller år i december! Raringen...


Lyssna...

Ja, lyssna, är det frön som faller? Just den årstiden är det nu, när frön faller och banar väg för en vår som kommer. Rätt fin tanke, eller hur? Om vi stannar upp och lyssnar, kanske vi hör fröna som faller? Nu när vi har kommit in i svängen igen, när vi jobbar på och väntar på nästa längre ledighet. Då behöver vi kanske stanna upp, lyssna och förundras...
Fotot är från en fin upplevelse i somras - Wij trädgårdar.



Suck...

Jaa, jag suckar. Hinner inte med att blogga! Men jag hinner mycket annat, så jag får tänka på det viset... Livet är ju till för att levas, inte för att blogga... Eller hur? Va? Var det nån som sa näää?

I dag har jag lyckats snygga till i trädgårdslandet, ni vet där den "blå" rosen bor. Nu ser det rätt fint ut, och vi kan njuta av det lite till innan "frosten berövar Esters astrar dess gestalt". En promenad är också bra, och det blev av innan trädgårdsarbetet. Och, jag har avslutat ett mastodontjobb som jag aldrig mer tänker åta mig! Jädrar så skönt att det är klart! Eller har jag sålt skinnet innan björnen är skjuten nu? Kanske är det nåt fel nånstans? Hrmmm... Bort hemska tanke.
Sen har jag också ägnat några timmar åt att städa i min verkstad. Sortera kanske det hellre ska kallas. Och det behövdes. Lite ett och annat som hamnade i väskan till försäljning.
Och - jag har avslutat makens scrapalbum - som blev bra!

Nu kan jag med fog säga att vem katten kan hinna blogga när man hinner så mycket annat? Va?

Och ute lyser rönnbären...

Blog Candy

I Petrasos blog (http://petraso.blogspot.com/) finns en utlottning - jättesöta små hjärtan som hon har gjort av cernitlera. Kila in dit och chansa på att du har tur! Deadline är den 17/8 kl 14.00.


Låghalt...

Ja, det kan man väl kalla en kräfta som ser ut så här? Men den kan ha varit lika snabb i vändningarna för det. Den slank fort ned i strupen i alla fall, maken och jag har haft kräftpremiär för oss själva. Mums! Jag vill absolut inte göra reklam här i min blogg, men vill ändå rekommendera detta paket, som just nu säljs av ett blåvitt märke till det facila priset av 39 kr per st! Stora fina kräftor, som innehöll mycket kräftsmör och som smakade utsökt!



I fjol hade vi kräfttest många gånger, maken och jag. Men vi tappade liksom bort att bokföra ordentligt vilket paket som var godast och som vi skulle kunna tänka oss igen! Det fanns många att testa, och vi köpte också flera av samma. Men, det är väl årgången som gör´et, så det spelar nog ingen roll vad som var smakligt i fjol!

Ännu ett frånfälle...

Ja inte bara ett. Fyra dagar efter tvättmaskinens död stupade duschmunstycket på sin post, och gick av vid gängningen. Köpte nytt, inga stora pengar ju.
På kvällen samma dag, skulle en långpanna potatisklyftor in i ugnen. När maken satte på (? -säger man så?) ugnen blixtrade det till och hela huset blev strömlöst. Hela fyra gånger tryckte vi på jordfelsbrytaren och gjorde om försöket innan vi förstod att nu har även spisen sagt farväl. Plattorna fungerade dock, så sås kunde kokas. Tur att vi hade grannens ugn att tillgå, så vi fick vår potatis! Men, nästa dag började kollen igen. Bäst i test? Pris? Äsch, jag ringer samma leverantör som vi köpte tvättmaskinen av!  Och visst kunde han på rak arm säga både beteckning och pris på lämplig spis, trots att han satt i bilen och talade i sin mobil. Jag kunde gå in på nätet och kolla och tycka till. Han var lika billig/dyr som tretti.se, och dessutom fick vi gratis hemkörning och bortforsling av den gamla spisen. Sånt gör inte tretti.se gratis...
I tisdags kom den nya spisen hem till oss, och vi fick höra att den som vi trodde bara var några år faktiskt var hela 15... Vad kunde man annat säga, än att tiden går fort när man har roligt... Sen fick vi höra att det skulle nog inte göra så ont att byta fläkt också. Hm.
Makens platta skärm till datorn dog dagen efter, tur att det är tre års garanti på den. Men jag undrar om försäljaren skickar onda ögat till annan apparatur när han är här och levererar något nytt?


Tvättmaskinen är död, länge leve tvättmaskinen!

Härligt, äntligen är jag av med den. Det gick inte lång tid förrän jag inte alls gillade den och det har inte ändrat sig genom åren... Det var än det ena, än det andra. Luckan gick inte igen utan milt våld. Man kunde inte bestämma själv över centrifugeringen, det skulle minsann gå per automatik och kännas av... Men fasen heller att den kände att tvätten var tung och dyngsur! Men man köper ju inte en ny förrän den gamla har slutat att funka. I dag! Idag, hakade den upp sig helt, stannade när det gällde centrifugeringen. Vi tog om det, tog om det, tog om det. Felsökte. Men inte. Ajö.

Iväg det bar för att titta vad som fanns på den enda butik som finns i den vägen på vår ort. Antecknade, åkte hem, ringde till en firma några mil härifrån som tidigare visat sig ha bra service och bra priser. Bingo! Här fick jag en maskin som t o m var billigare än på tretti.se! Och med en billig försäkring som gäller fem år... Och fri hemkörning, och fri begravning av den gamla maskinen.

I morgon ska jag tvätta.


Kakmonster...

Kakmonstret vill ha ALLA kakor! Och kan man tänka sig, maken kom på att vi ju skulle passera ännu en kakfabrik på väg hem... Vi stannade och åt lunch där utanför innan vi gick in för att handla. Och det var väl tur, för där inne fanns mycket gott att smaka på! Visst hade vi några påsar när vi gick därifrån... Fler kubbar, för vem kan motstå när priset är 5:- för 10? Kanongoda kanelmuffins ville också hem till oss, och lite rulltårta. In i frysen med det mesta, så det finns färskt... Snart kommer tre små kakmonster, så då blir det saft och kakor i gröngräset!


Kaka söker maka. Eller maka söker kaka?

För jag lyckades övertala min make att åka från Rödvikens camping i Nordmaling till Nyåker och köpa kakor och kubb! Nåja han var alls inte nödbedd. Make sökte kaka direkt, frågade efter smakprover! Och det fanns, i alla sorter. Han fastnade för vaniljdrömmar. Fantastiska mandelpepparkakor gjorda med essens för att även en allergiker ska kunna äta dem, slank också med hem. Och kubbar.
Tyvärr får man inte se tillverkningen, inte ens genom glasrutor. Hygienfrågan är en av anledningarna till att man ska flytta hela tillverkningen till byn intill, där det ska byggas nytt. För att inte vara alltför beroende av omsättningen till jul med pepparkakor har man etablerat sig utomlands också. Inte dåligt för ett företag mitt i skogen!

Kaffe och gott fikabröd blev det sen, när vi kom tillbaka "hem". 

   
Självklart är fabriken bra mycket större! Se vilken härlig skorsten, med dansande pepparkaksfigurer!

På väg

I dag har vi kört från Skellefteå till Umeå, men inte E4 utan vi valde att åka inlandet. En otroligt fin väg, rak, ny, ingen trafik. Nä, just det - ingen trafik! Men se - en bil! Så blev reaktionen när vi väl mötte någon. Ett kuperat landskap ibland, med enormt långa uppförs- och nedförsbackar, helt raka. Ibland ett flackt landskap, med hedmark, myr eller tallskog. Färger - grönt och brunt. Ibland några vita björkstammar. Ett blänk då och då från en tjärn, och många många ängsullsblommor som mjukade upp det karga. Och så mycket skog mellan stugorna, att vi fick känslan av att vara de sista människorna på jorden...


Äsch, att jag inte fick fram kameran tidigare! Det mesta av rakan hann ju försvinna!

Vi mellanlandade i Burträsk, och besökte Ostens hus. Här gör man Västerbottensost. Vi hade turen att komma lagom till en guidad tur, fick veta om historia och nuvarande tillverkning, och så smaka på ostsmulor och färdig ost. Ostsmulorna var resultatet av den första pressningen av osten, och smakade lent, som kalvdans eller äggost. Konsistensen - som frigolit! Det gnisslade i munnen! Den färdiga osten däremot, höll en jublande, gyllene serenad mot gommen... Underbart! Precis rätt sälta och styrka! Självklart blev det ett inköp i ostbutiken innan vi åkte!

Eleonora - den mejerska som   Ett foto från ostutställningen  Burträskare - är dom håriga under fötterna?  Smulost och färdig ost

Och Chruss - en ko-samlare hade donerat hela sin samling av kor till Ostens hus... 

Kosamling

Lunch

Jag är gräsänka nu några dar, och som jag brukar äter jag när magen säger till eller när jag undrar varför jag känner mig så vilsen och yr. Inte när någon mig närstående har tittat på klockan och befunnit den vara 17.05. Och när jag är ensam så är jag väldigt kreativ angående maten, när jag blir sugen tittar jag in i kylen och ser vad som finns. Och skapar mig nåt. Just i dag skapade jag mig en härlig macka!
Fanns i kylen: en liten bit getost
Fanns i frysen: två bitar rostbröd
Fanns rumstempererad: honung från Rälta
Getosten lades i drivor på den ena brödskivan, och honungen ringlades på, ca en tesked. Därefter lades den andra brödskivan över. Vänligt men bestämt klämdes allt ihop och lades i bordsgrillen som värmts upp medan jag skapade denna smörgås. Lite flädersaft och en nektarin fullbordade min lunch, som möjligtvis håller sig inom ramarna för en fullgod, näringsriktig sådan! Fast lite dass smakade faktiskt mackan. Nektarinen var perfekt.

Och varför skriver jag om lunch klockan 22.37 på kvällen? Jag har druckit mitt kvällste och känner mig mätt!

Bloggen död? Nej, den lever!

Men man kan nog undra... Jag gjorde nyss konstgjord andning och lyckades blåsa liv i den!

Nu är vi på turné, åker hit och dit med husvagnen på släp. Det är ett trivsamt boende och vi försöker göra korta dagsturer för att verkligen njuta och se oss omkring, och inte bara åka, åka.
Målet var mässan i Leksand, och där ligger ju också Insjön så nära - med butiker... I en härlig butik med saker från bl a Höganäs keramik fann jag två fina brickor som är gjorda för "skumpiga båtresor, mingel, frukost på sängen etc". Här i husvagnen passar de perfekt, och våra enkla plastmuggar från Ikea sitter fint i hålen! För inte kan vi köpa de tunga fina keramikmuggar med sarg på mitten, som egentligen hör till... Det passar inte i husvagn! Sedan blir de jättebra att ha hemma också tror jag.





Ett rent elände?

Alltså - jag trodde ju att jag hade ganska rent i köket efter två täta "moppningar" med den nyinköpta miljötrasemoppen! Jag såg ju hur golven blänkte och hur lorten hamnade i skurvattnet...
Men, sen kom den ångmopp från Tvins som jag beställt, och ställde allt på kant! Jag drog på ett av engångsöverdragen och ångmoppade i köket, och skulle sedan ta av överdraget för att vrida ur det lite innan jag fortsatte. Men hjälp! Kolla här!

Före och efter...
Egentligen skulle jag väl inte alls visa detta...
Nåja, jag drog i stället på det tvättbara överdraget i miljötrasestuk, och fortsatte städa. Och oj, vad det behövde tvättas sen, det överdraget!
Kan väl inte annat än vara nöjd med moppen...

Hujedanemej...

När jag i morse skulle byta om för att vara i bättre skick än under resan, som företogs i sunkiga träningsbrallor med utgånget bäst-före-datum, så fick jag en ordentlig överraskning. Jag hade glömt att ta med mina jeans! F-n och #%&°?. Hur kunde det hända? Men så var det, och antingen skulle jag gilla läget eller köpa mig ett par nya jeans eller andra byxor. Jag vet, att det inte är gjort bara-så-där, så jag bestämde mig inte utan ångest att jag ändå skulle försöka.

Ok - först i Valbo Köpcentrum. Här finns ett utbud som begränsar sig till de vanliga klädkedjorna, och där brukar jag inte hitta några benkläder... Men, jag försökte verkligen! När jag provat i ett antal butiker så kom jag till en där skyltarna ropade till mig: Here is your last chance! Förstår ni? Självklart tog jag det som ett tecken! Att nu skulle jag ju hitta ett par brallor som inte heller skulle kosta skjortan! Men - icke. Jag gick därifrån tomhänt.
För att sen hitta en butik som skulle upphöra, och där allt såldes med 50% rabatt. Vilket jag tog som ännu ett tecken, för självklart var det ju meningen att jag inte skulle köpa några byxor innan jag kom till denna butik? Efter att ha provat 8 par befann jag mig i en underlig sinnesstämning. Var låg felet? Hos byxornas designer? Hos modetrenden? Eller - ve och fasa - är min kropp extremt udda? Somliga byxor kunde jag inte få upp över låren, andra kunde jag inte knäppa igen. Det enda par jag kunde knäppa var ett par som å andra sidan behövde läggas upp ca 15 cm... 

Ok, jag är inte den jag en gång var. Men jag är heller inte i det läget att jag måste gå till avdelning Big Is Beautiful eller liknande...

Nu hade jag i alla fall slutat se efter tecken. Humöret var inte på topp. Maken, som är förstående, förstod att han bistod mig genom att gå med på en tripp till Gävle centrum när vi återvänt till campingen.
Och där - i den andra butiken jag gick in i - fann jag mina jeans! Ett par mjuka och sköna, som nådde upp till min midja (jo, jag har faktiskt en sån!) och som var lagom långa i benen. Och just den dagen var det 20% på allt i butiken... 

Lugnet lägrar sig i husvagnen. Morgondagen är räddad. Någon som ser att jag har nya jeans?

Skillnaden mellan barn och vuxna

Skillnaden mellan små barn och vuxna är stor - om man ser till erfarenhet, storlek, ålder, lust, spontanitet och mycket mer. En viktig skillnad är, att små barn fäller sina kommentarer på ett sätt som aldrig är medvetet sårande. Vi vuxna kan ha undermeningar och sarkasmer finurligt inbyggda i våra kommentarer och åsikter, vi vill gärna få en knorr på vårt tyckande på det viset. Och lyckas nåla upp knorren i hjärtat på våra kollegor, vänner, familj - och där sitter den. Den kan bli mindre men på nolltid blåsa upp sig igen, har ni varit med om det? Behövs bara något som påminner om tillfället när man fick knorren så sväller den och sitter där igen.

I går satt jag vid matbordet med sex små barn, och vi hade ätit färdigt. Nu fick man önska en frukt, och när alla hade fått sin fanns det ett väldigt litet päron kvar. Då säger en flicka till mig: nu får du ett litet päron, men det gör inget, för du har ätit så mycket! Hennes tonfall var övertygande och klingade varmt och vänligt. Vad hände i mig? image255Jag formligen sträckte på mig, och kände mig duktig som ätit så mycket! Och tacksam för att jag skulle bli mätt ändå med bara ett litet päron som avslutning på lunchen...

Hur tror ni det hade blivit om en vuxen hade fällt en liknande kommentar? Hur hade andemeningen varit och hur hade tonfallet klingat?

Nog är det underbart med spontana, ärliga barn, som gör att man får känna sig glad - på flera sätt!

Test

Efter ett seriöst (?) test har jag fått konstaterat att jag är
53% gay! Inte så mycket åt ena eller andra hållet alltså, rätt vanlig!
Prova du också... 
Gayometer

Tidigare inlägg