Nu är det slut...

Allting har en ände, och nu har min blogg nått sin. Det var nära för inte så länge sen, men jag gjorde ett nytt försök - utan skapande inlägg. Det är helt enkelt så att jag inte är en bloggare, jag uppdaterar inte varje dag och med engagemang, och jag ser att jag har tappat besökare. En blogg som inte är levande är ingen blogg, det är bevisat!

Så jag säger tack och hej, låter sidan finnas några veckor framöver och dödar sedan bloggen. Jag finns med mitt skapande i mitt galleri -
Galleri Elwa.

Tack alla tappra besökare som fortfarande finns kvar!

Åhhh...

...Vilken härlig avslutning på en härlig helg! Vi har haft kanonväder, lugnt och skönt, vacker omgivning och fin naturupplevelse. Och nu är vi hemma, har plockat ur vagnen det mesta. Och. Har ätit - surströmming! Wow, som jag har längtat! Men jag vill inte äta den inomhus - trots att det är jättegott så gillar jag inte att lukten finns kvar. Jag har näsa som en stövare... Mätt och belåten fortsätter jag med nödvändigt stök.


Nära naturen

Allra sista helgen i husvagnen... Vi står i Barsta, en vacker hamn i Höga Kusten. Lugnt och skönt, ingen genomfart här inte! På ena sidan husvagnen en smal landsväg, vi har utsikt över ett mjölkbord och mötesplatsskylt... På andra sidan en otroligt fin utsikt över hamnen och en liten del av Högbonden där Sveriges näst högsta fyr är belägen. Den är numera vandrarhem.

I går gick en räv förbi på vägen, i sakta mak. Här är det lätt att koppla av!






Vinst

Lite skapat för en gångs skull här i bloggen... Jag vann hos Carina, med ett textförslag till en stämpel. Bland annat fick jag dessa två motiv - Max och Moa! Så rara, så rara... Tusen tack igen!

    

Panoramautsikt

Sista helgen för i år på favvocampingen... Vemod! Vi står på en plats med panoramautsikt, och njuter av vacker natur. Det känns så långt till nästa år och ny säsong! Nu har vi en helg kvar att använda vagnen innan den ska in för vintern. Om vädret är hyfsat så åker vi ut och njuter. Blir lite längre att åka till närmaste öppna camping, men det kan det vara värt!



Nu ska jag upprepa mig

Det tål verkligen att upprepas, det jag vill säga nu. I ett tidigare inlägg har du kanske läst om hur jag måste behandla för hudförändringar, aktinisk keratos, i ansiktet. Och att jag skulle bli kallad för behandling av förändringarna på kroppen. Nu har jag gjort de två behandlingarna, PDT-behandling kallas det. Där fanns fem fläckar att behandla, tre på ryggen, en på magen och en mitt fram på bröstet. Basalcellscancer. Behandlingen var inte trevlig, det gör ordentligt ont. Som tur är behandlas varje ställe bara åtta minuter, men det var långa minutrar... Ett dygn efteråt kändes jag av de behandlade ställena.
Vid första tillfället bad jag att läkaren skulle titta på ansiktet också, om det såg bra ut där. Och - då hittade hon fem nya förändringar där... Trots solskydd och skugga och eländig sommar. Så jag fick ännu ett ställe att belysa. I ansiktet var det värst - det gjorde hiskeligt ont att behandla där! Och som jag såg ut efteråt... En bonus blev, att det bara behövdes en gång, och att det har läkt ut fint. Så inga problem att det var gruppfotografering i går på jobbet!

Men, mina vänner, ännu en gång vill jag skicka ut en uppmaning att vara försiktiga! Det pris man får betala är det inte alls värt. Enligt läkarna på hudkliniken verkar solarierna vara på frammarsch igen. Trots all upplysning. "Det händer inte mig"-tanken är utbredd.

Jag hoppas det dröjer länge innan jag måste behandla igen, jag önskar jag slapp helt. Så här ser den behandlade tumören på bröstet ut nu efter fyra dagar. En sårskorpa som försvinner och som lämnar en annan nyans på huden som minne.


Önskan

Vad önskar du dig när du fyller år, frågade min livskamrat. Jag önskar bara att få vara med dig, svarar jag, inget mer. Har ju allt som jag vill ha i övrigt. 
Men, sa jag, vad önskar du dig själv när du fyller år?
Jo, sa han, det finns en sak jag vill ha...
- Ett kantarellställe!
Tänk att få se många många kantareller, och bara sätta sig och titta först... Njuta. Sedan plocka. Det vill jag ha!

Jaa - inte så lätt att tillgodose... Han fyller år i december! Raringen...


Lyssna...

Ja, lyssna, är det frön som faller? Just den årstiden är det nu, när frön faller och banar väg för en vår som kommer. Rätt fin tanke, eller hur? Om vi stannar upp och lyssnar, kanske vi hör fröna som faller? Nu när vi har kommit in i svängen igen, när vi jobbar på och väntar på nästa längre ledighet. Då behöver vi kanske stanna upp, lyssna och förundras...
Fotot är från en fin upplevelse i somras - Wij trädgårdar.



Som sagt...

...ute lyser rönnbären! Jag plockade lite idag och snodde ihop en hjärtekrans med rönnbär och nypon, med hjälp av lite ståltråd. Enkelt och effektfullt! Jag insåg att blomsterkransen som prydde ytterdörren inte platsade längre...