Elwas...

Framöver i livet hade jag förmånen att besöka Uzbekistan. Här fanns inte den toalettkultur som vi har i västerland. Jag förstod på ett tidigt stadium att jag borde ha en rulle papper med mig när jag besökte toaletter, samt också med fördel en flaska desinfektionsmedel. 

Resan dit företogs i en Hercules, vi satt som fåglar på en pinne längs långsidorna och strax framför knäna hade vi vår utrustning samt bilarna. Längst fram fanns en liten liten ho, med avloppsrör – en kissplats för män! Vi två kvinnor som var med var hänvisade till en lindrigt ren portapotti med förhängen av tunn, frasande presenning – inget frasande siden, alltså… Men har man inget annat att välja på, så… Man är bara glad att det är nummer ett man har behov av att göra, inte nummer två!

Underligt tema… På begäran av en favoritsvägerska – kommer här: Toaletter jag besökt! Just en underlig begäran kan man tycka, men tänker man närmare på det hela så är det inte så konstigt. För hur det än är, så vill man att det basala ska fungera i alla ögonblick – åtminstone om man är född under den lyckliga stjärna som vi i västerlandet är… Vi är vana att gå in i ett avskilt rum, göra våra behov, och spola efter oss. Tvätta händerna (hmm, hur är det med det?) och sen gå vidare i vår vardag. Men så självklart är det ju inte alltid. Och hur det då kan vara, kan skapa funderingar – i detta fall hos svägerskans lilla dotter! Så klokt, då är man medveten om att inte alla har det lika bra.

Först av allt i denna ”serie” vill jag berätta om två ytterligheter. Den ena utspelar sig i fäbod i Höga Kusten. Vi kom dit i vår båt och skulle övernatta vid bryggan. De första vi mötte var tyska turister, som tältade där. De satt och metade, skulle dra upp sin middag… Och när vi kom hade de just ordnat detta – de hade en god fångst av – mört! Usch och huvva, tänkte vi, men smaken är som baken… Vi åt nåt annat vi, korv eller så. Nästa morgon infann sig de basala behoven framöver, och vi tänkte uppsöka fäbodens dass. Vi ville inte använda toan i båten, en porta-potti. I samlad tropp gick vi upp till dasset och öppnade dörren för att inspektera. Ve och fasa! Här kom 450 000 flugor farande emot oss! Rakt mot oss ifrån en hög exkrementer som vällde upp ur sittringen på dasset! Här hade alltså inte tömts på länge, länge… Vi duckade, kom undan svärmen och stängde raskt dörren. Fy för den lede sa vi, och sen var vi inte nödiga längre… Vilken tur att inga foton finns från denna upplevelse!

Diametralt denna upplevelse, vill jag berätta om en annan. Jag befann mig i Stockholm tillsammans med en mycket god vän. Vi talade om att det vore väldigt fint att få bo på Grand Hotel någon gång under vår levnad… Jamen, sa Eva, vi kan i alla fall gå dit och kissa! Sagt och gjort, nästa dag när vi skulle gå på stan så planerade vi vår kissnödighet så att vi skulle vara nära Grand Hotel när den infann sig. Jodå, sånt går att planera… Hon, iklädd röd ulster, tog täten. Jag, iklädd säckig jacka gick efter. Just när vi gick in genom dörren väste hon till mig: ”Sträck på dig!” Och det gjorde jag, jag blev säkert fem centimeter längre! Vi kom igenom lobbyn, förbi de granskande gossarna som arbetade på hotellet. In till toaletten.Väl här, upptäckte jag att min älskade jacka inte längre var så fin som jag höll den för. Den var helt enkelt chanserad! Mullvadsfärgad, säckig, såg ut som nåt man förvarar potatis i. Den stack av så till den grad från inredningen på toaletten på Grand Hotell! Här fanns levande växter, porlande musik från högtalarna, marmor och klinkers överallt, kromen blänkte i kranarna. Evas ulster gjorde sig väl här, hon smalt in i miljön. Men min jacka stack av, den såg ut som nåt som katten släpat in. Lättade gick vi ut från toaletten, slank förbi bistert tittande gossar och ut på gatan igen. Fnittrande och lätt euforiska över att ha varit på Grand Hotell i sånt simpelt ärende som att ha varit kissnödiga, gick vi vidare på stan. Och så synd, att inga foton finns från denna upplevelse…