Dassbränning
När vi hade våra spol-toaletter färdiga, så skulle vi ha dassbränning. Detta var ett evenemang, alla hatade våra hål i marken! Just den kvällen när dassbränningen skulle gå av stapeln så regnade det rent helvetiskt. Men vi tvekade inte. Vi mötte upp, under paraplyer och regnskydd. Hålen i marken impregnerades med fotogen och annat brännbart och under tillrop tuttades det eld. Men brann det? Icke. Mer brännbar vätska hälldes på. Mer eldgivning. Men icke. Efter lång tid och många hejarop brann det ändå tveksamt. Men ända till nästa dag fick vi elda mer och mer för att få det hela att framstå som avslutat!
Spoltoa!!!
Men sen fick vi efter träget grävande och pysslande tre spol-toaletter – inte klokt vilken lyx! Man var rent av andäktig vid besöken…
Ett slags dass
För de större behoven fanns ett paketerat utrymme. Kan inte säga annat, det var två hål i marken som var inplastade i svart tjock plast… Flott värre, så fanns där ett lock till varje hål! Dessvärre, så hann inte alla flytta på locken vid trängande behov!I denna inplastade miljö så tog man inte direkt med sig lektyr när man skulle till, man tog hellre sats och rusade in, koncentrerade sig på behovet och rusade ut. För i sällskap hade man inte bara 56 graders värme utan även 95 flugor och något obestämbart som rörde sig under en i hålet…
En gång rörde det sig så mycket att det som rörde sig hade nått upp till kanten av hålet, och då ville ingen gå dit…
I Indonesien
Efter flodvågen var jag i Indonesien och arbetade för Räddningsverket. Vi var i Meulaboh på Sumatras västra strand, inte så långt från Tsunamins epicentrum.Här byggde vi upp en tältcamp, och när jag kom dit så var inte mycket klart p.g.a. materialbrist. Vi som kom något senare än första truppen, hade med oss material och ganska snart hade vi rest tält etc. Toalettfrågan var akut. Här fanns för kvinnors kisseri endast ett hörn av campen, och det var inte att föredra eftersom bakom det naturliga hörnet (en krök av en bäck) fanns en gångväg, frekventerad av många. Vi ordnade snabbt en Kisseria med hjälp av några pallkragar. Sågade upp en öppning och satte upp en spik för toarulle. Mycket bra, några veckor. Sen började det röra sig och leva i jorden där…
Hemma igen
När vi återvände hem var det med ljuva känslor jag öppnade dörren till hotellets badrum… Vilken lyx! Så vitt, så rent, så mycket toalettpapper, och en så väl fungerande toalett! Och så nyttigt för mig, som verkligen kände skillnaden och tacksamhet för det som förut var en självklarhet…
På tur
Vi åkte runt i närområdet och besökte olika attraktioner under fritiden, i Uzbekistan. Bland annat ett ullspinneri där man tillverkade mattor. Man kan bli nödig då med, och vilja besöka en förrättning. Vi hade tydliga hänvisningar till befintlig toalett. Väl där stod vi länge och funderade på om vi verkligen var nödiga eller om vi kunde vänta… Stanken talade emot ett besök och känslan talade för… Jag bestämde mig för att jag måste, och det var ett toalettbesök som jag inte någon gång varit med om! Rena rama kryptan kom jag in i, och när ögonen vant sig vid skumrasket såg jag att jag skulle upp ca 6 trappsteg för att där göra mina behov i ett ”hål i marken”! Det var som att hamna på en piedestal för att uträtta sina behov! En underlig känsla, och miljön var så fantastisk exotisk! Underbart att komma ut igen kan jag säga.
Finns inget foto tyvärr, men här en bild från färgningen i spinneriet i alla fall.
Avsnitt - ej illustrerat! Och tur är väl det...
I Uzbekistan fanns en hel del god mat att prova… Vi hade en otrolig värdinna som försåg oss med lokal mat och lokalt vin. Vällagat och gott, men magen klarade inte helt och fullt den omställningen… En natt vaknade jag, just när jag vände mig, och insåg att jag inte skulle klara vändningen fullt ut… Alltså blev det en slags saltomortal i luften, och jag hamnade bredvid sängen (fråga mig inte hur detta gick till…) sägandes ”det är nåt konstigt…” Jag skyndade mig ut på toan, och såg att det var alldeles för sent. Gick mitt över korridoren till duschen för att göra rent både kropp och trosa. Frös och var rädd att väcka grannarna… Nästa morgon var det väldigt bråttom till toaletten igen… Och jag var glad att jag hann dit. Spolade, och upptäckte att toaletten inte slutade spola… Stod där och såg mina exkrementer höja sig med vattenlinjen, mot kanten på toaletten… Petade undan mattan och hoppades att inte… Och just när vattnet nådde kanten stannade det och suset och bruset i toan tystnade. Jag snyftade av lättnad och slank in till sovrummet och maken. Kan nån berätta för mig varför jag stannade kvar så länge för att kolla hur det skulle gå? Varför stack jag inte iväg och gömde huvudet nånstans?I alla fall, så gick maken in och fixade det hela, allt elände sjönk undan och ordningen återställdes. Men förstå hur kasst det var att framstå i all sin eländighet! Turbulensen gjorde att grannen i rummet intill kom ut…
I Ferghana, Uzbekistan
I Uzbekistan arbetade vi på ett ställe som var avdelat för ministeriet, och hade i och för sig väldigt fina lokaler sett ur uzbekiskt synvinkel. Men toaletterna… Vojne, vojne! Trots medhavd toarulle, var vi inte försäkrade om ett helt smidigt toalettbesök… Spolningen – den funkade när den ville – upptäckte vi snart! Med hjälp av vår eminenta tolk, fick vi kvinnfolk rätt snart en vip-reträtt. Vi fick tillträde till högste chefens toalett! Ett smärre palats, men inte desto mindre opålitligt när det gällde spolningen… Fortfarande gällde: toarulle med, Alcogel med.Vissa tricks upptäcktes, trodde man, men tricksen var inte heller pålitliga utan var bara tursamma!
I Tasjkent
Vi bodde fint i Tasjkent... Att komma ut från hotellet blev en kulturkrock, likaså att komma in där igen... Det fanns ingen som helst likhet någonstans - människors klädsel, husens inredning och tillstånd, bemötande. De unga kvinnor som arbetade på hotellet skulle aldrig kunnat gå hem i sina arbetskläder... De skulle ses som gatflickor! I våra ögon var de vackra och fint klädda, men visst kunde kjolen vara något längre...
Nåja, här skulle vi bara övernatta, så vi hann inte med några längre utflykter. Njöt av god mat, fint hotellrum och vackert badrum där allt fungerade!
Uzbekiska erfarenheter -resan dit
Framöver i livet hade jag förmånen att besöka Uzbekistan. Här fanns inte den toalettkultur som vi har i västerland. Jag förstod på ett tidigt stadium att jag borde ha en rulle papper med mig när jag besökte toaletter, samt också med fördel en flaska desinfektionsmedel.
Resan dit företogs i en Hercules, vi satt som fåglar på en pinne längs långsidorna och strax framför knäna hade vi vår utrustning samt bilarna. Längst fram fanns en liten liten ho, med avloppsrör – en kissplats för män! Vi två kvinnor som var med var hänvisade till en lindrigt ren portapotti med förhängen av tunn, frasande presenning – inget frasande siden, alltså… Men har man inget annat att välja på, så… Man är bara glad att det är nummer ett man har behov av att göra, inte nummer två!
Från koja till slott på nåt vis...
I mina tidiga tonår, köpte mina föräldrar ett torpställe på landet där de senare bosatte sig. Min far, var väldigt intresserad av att renovera och fixa, och han hade måna idéer och visioner. Han köpte in ett f.d. dass som var rivningshotat, inte långt från mina farföräldrars hus i Skellefteå. Detta dass forslades till torpstället och stagades upp. Allt eftersom renoverades det och blev förvandlat från ett fyrahålsdass från 1800-talet till ett lusthus på 1900-talet! Här fick vi många sköna stunder, vid den sprakande egenhändigt murade öppna spisen. Efter dopp i den egenhändigt grävda och plastade poolen… Varje vårvinter var detta en självklar plats dit solen nådde och man kunde uppleva fjällkänslan.
Före...
Och efter!
Dass eller grop? Varsågod och välj!
När vår son J var 12 år, cyklade klassen till Västanåfallet för att ha läger några dagar. Far följde med som stöd för klassen. Här gällde enkla vanor, tält och utedass. Sonen var inte helt överens med detta faktum och i vånda med sin nödighet uttalade han sig: jag är för fin för det!
Ja, så kan man ju säga! Men nöden har ju ändå ingen lag… Han omvärderade så småningom, när han gjorde lumpen och kom hem, vild i ögonen och berättade om vådliga bäckvandringar och toalettärenden i gropar… Allting går…!
Toa på sjön
Första året med segelbåt, en liten Viggen, var det en dålig sommar. Det regnade i stort sett hela sommaren. Men vi ville ju använda båten och jag behövde vänja mig vid båtlivet, jag som alltid varit landkrabba. Det var en härdande sommar, med gung i huvudet efter långa lutande seglatser i hård vind och regn. Vi hade en Porta-potti som fungerade bra, men som var besvärlig att använda under segling, när båten lutade. Och inte klarar jag mig i 5-6 timmar – självklart behövde jag kissa nånstans där i mitten… Jag förstod att starta proceduren i god tid, vilket var mycket förståndigt eftersom det var lager på lager med kläder som skulle skalas av. Ett segt blött regnställ, vindbyxor, långkalsonger, trosor, och så – huka över en hink med en tamp i handtaget! Allt detta skedde förstås i sittbrunnen eftersom jag var så dyblöt. Som jag skyndade mig! Det regnade i ryggslutet och kylde bra! Sedan proceduren med att dra på allt igen, medan hinken hölls i schack av maken. Därpå tog jag rodret, och han tömde hinken och sköljde ur den… Teamwork.
Toaletter jag besökt
Underligt tema… På begäran av en favoritsvägerska – kommer här: Toaletter jag besökt! Just en underlig begäran kan man tycka, men tänker man närmare på det hela så är det inte så konstigt. För hur det än är, så vill man att det basala ska fungera i alla ögonblick – åtminstone om man är född under den lyckliga stjärna som vi i västerlandet är… Vi är vana att gå in i ett avskilt rum, göra våra behov, och spola efter oss. Tvätta händerna (hmm, hur är det med det?) och sen gå vidare i vår vardag. Men så självklart är det ju inte alltid. Och hur det då kan vara, kan skapa funderingar – i detta fall hos svägerskans lilla dotter! Så klokt, då är man medveten om att inte alla har det lika bra.
Först av allt i denna ”serie” vill jag berätta om två ytterligheter. Den ena utspelar sig i fäbod i Höga Kusten. Vi kom dit i vår båt och skulle övernatta vid bryggan. De första vi mötte var tyska turister, som tältade där. De satt och metade, skulle dra upp sin middag… Och när vi kom hade de just ordnat detta – de hade en god fångst av – mört! Usch och huvva, tänkte vi, men smaken är som baken… Vi åt nåt annat vi, korv eller så. Nästa morgon infann sig de basala behoven framöver, och vi tänkte uppsöka fäbodens dass. Vi ville inte använda toan i båten, en porta-potti. I samlad tropp gick vi upp till dasset och öppnade dörren för att inspektera. Ve och fasa! Här kom 450 000 flugor farande emot oss! Rakt mot oss ifrån en hög exkrementer som vällde upp ur sittringen på dasset! Här hade alltså inte tömts på länge, länge… Vi duckade, kom undan svärmen och stängde raskt dörren. Fy för den lede sa vi, och sen var vi inte nödiga längre… Vilken tur att inga foton finns från denna upplevelse!
Diametralt denna upplevelse, vill jag berätta om en annan. Jag befann mig i Stockholm tillsammans med en mycket god vän. Vi talade om att det vore väldigt fint att få bo på Grand Hotel någon gång under vår levnad… Jamen, sa Eva, vi kan i alla fall gå dit och kissa! Sagt och gjort, nästa dag när vi skulle gå på stan så planerade vi vår kissnödighet så att vi skulle vara nära Grand Hotel när den infann sig. Jodå, sånt går att planera… Hon, iklädd röd ulster, tog täten. Jag, iklädd säckig jacka gick efter. Just när vi gick in genom dörren väste hon till mig: ”Sträck på dig!” Och det gjorde jag, jag blev säkert fem centimeter längre! Vi kom igenom lobbyn, förbi de granskande gossarna som arbetade på hotellet. In till toaletten.Väl här, upptäckte jag att min älskade jacka inte längre var så fin som jag höll den för. Den var helt enkelt chanserad! Mullvadsfärgad, säckig, såg ut som nåt man förvarar potatis i. Den stack av så till den grad från inredningen på toaletten på Grand Hotell! Här fanns levande växter, porlande musik från högtalarna, marmor och klinkers överallt, kromen blänkte i kranarna. Evas ulster gjorde sig väl här, hon smalt in i miljön. Men min jacka stack av, den såg ut som nåt som katten släpat in. Lättade gick vi ut från toaletten, slank förbi bistert tittande gossar och ut på gatan igen. Fnittrande och lätt euforiska över att ha varit på Grand Hotell i sånt simpelt ärende som att ha varit kissnödiga, gick vi vidare på stan. Och så synd, att inga foton finns från denna upplevelse…