Avsnitt - ej illustrerat! Och tur är väl det...

I Uzbekistan fanns en hel del god mat att prova… Vi hade en otrolig värdinna som försåg oss med lokal mat och lokalt vin. Vällagat och gott, men magen klarade inte helt och fullt den omställningen… En natt vaknade jag, just när jag vände mig, och insåg att jag inte skulle klara vändningen fullt ut… Alltså blev det en slags saltomortal i luften, och jag hamnade bredvid sängen (fråga mig inte hur detta gick till…) sägandes ”det är nåt konstigt…” Jag skyndade mig ut på toan, och såg att det var alldeles för sent. Gick mitt över korridoren till duschen för att göra rent både kropp och trosa. Frös och var rädd att väcka grannarna… Nästa morgon var det väldigt bråttom till toaletten igen… Och jag var glad att jag hann dit. Spolade, och upptäckte att toaletten inte slutade spola… Stod där och såg mina exkrementer höja sig med vattenlinjen, mot kanten på toaletten… Petade undan mattan och hoppades att inte… Och just när vattnet nådde kanten stannade det och suset och bruset i toan tystnade. Jag snyftade av lättnad och slank in till sovrummet och maken. Kan nån berätta för mig varför jag stannade kvar så länge för att kolla hur det skulle gå? Varför stack jag inte iväg och gömde huvudet nånstans?I alla fall, så gick maken in och fixade det hela, allt elände sjönk undan och ordningen återställdes. Men förstå hur kasst det var att framstå i all sin eländighet! Turbulensen gjorde att grannen i rummet intill kom ut…

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback