Elwas...

Skillnaden mellan små barn och vuxna är stor - om man ser till erfarenhet, storlek, ålder, lust, spontanitet och mycket mer. En viktig skillnad är, att små barn fäller sina kommentarer på ett sätt som aldrig är medvetet sårande. Vi vuxna kan ha undermeningar och sarkasmer finurligt inbyggda i våra kommentarer och åsikter, vi vill gärna få en knorr på vårt tyckande på det viset. Och lyckas nåla upp knorren i hjärtat på våra kollegor, vänner, familj - och där sitter den. Den kan bli mindre men på nolltid blåsa upp sig igen, har ni varit med om det? Behövs bara något som påminner om tillfället när man fick knorren så sväller den och sitter där igen.

I går satt jag vid matbordet med sex små barn, och vi hade ätit färdigt. Nu fick man önska en frukt, och när alla hade fått sin fanns det ett väldigt litet päron kvar. Då säger en flicka till mig: nu får du ett litet päron, men det gör inget, för du har ätit så mycket! Hennes tonfall var övertygande och klingade varmt och vänligt. Vad hände i mig? Jag formligen sträckte på mig, och kände mig duktig som ätit så mycket! Och tacksam för att jag skulle bli mätt ändå med bara ett litet päron som avslutning på lunchen...

Hur tror ni det hade blivit om en vuxen hade fällt en liknande kommentar? Hur hade andemeningen varit och hur hade tonfallet klingat?

Nog är det underbart med spontana, ärliga barn, som gör att man får känna sig glad - på flera sätt!