Jag önskar mig en docka!
Tänk att man som vuxen kan bli så till sig över en go´ nalle eller en rar docka! Någonstans inom sig är man fortfarande barn, så är det nog. Jag har ett antal nallar hemma, samlar inte, men de har liksom bett om att få följa med mig hem…
Nu har jag hittat dockor som är så otroligt fina, och en av dom vill också komma hem till oss… Bli adopterad! Han heter Emil, och är en i kollektionen som heter Rubens barn. Där finns också en liten Anna, som tycker det vore trist om inte hon också fick komma.
Man kan kanske skylla på barnbarnen?
Kommentarer
Trackback